Tog på mig tjockaste dunjackan, täckbyxor, vinterskor (bilden, vet inte vad dom heler) och red ut i mörkret. Ni som känner mig vet hur rädd jag är för mörkret och att jag kan lägga mig på marken och skrika om något rör sig. Mamma var lite skeptisk till att jag skulle rida, men jag ville haha! :)

Den första biten genom helvetet som jag så fint kallar den, är alltid mörkast. Där ser man nästan inget alls, jättemysigt...

Olle kändes modig idag, det bidrog till att jag inte tänkte så mycket på mörktet. Vi fick problem vid en vattenpöl som han stannade vid och inte ville gå förbi (han brukar få gå bredvid annars). På väg hem så gjorde han ett längdhopp över en annan vattenpöl som jag inte riktigt var berädd på. Annars gick allt bra, turen blev 50 min :)