Sockerbitshinder

Bättre sent än aldrig!

Jag red fram på ena halvan av stora ridhuset eftersom ridskolan hade den andra sidan. Olle kändes stark och springig, tog bra stöd i handen men låg på ganska mycket ;)

I galoppen ville han också bara springa, (jag red på tränsbettet) då försökte jag lunga ner han och sen gick det lite bättre.

Sen byggde mamma sockerbitshinder, först låg dom bara ner. Olle brukar bli lite okoncentrerad när det är lågt, han kan fara iväg för tidigt även om han lätt skulle få plats med ett till galoppsprång. Han gjorde det någon gång, men jag var beredd och kunde följa med :)

När vi ställde upp dom så gick det bättre, han hoppade fint osv. Vet inte vad jag ska skriva då det inte var speciellt högt, men ridskolan kom igen så vi fick byta sida.

Det kändes som att han var taggad och tyckte att det var roligt :))



Hittade just den här på datorn, tror att den är ganska gammal ;)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0